Jag har kommit på en sak med mig själv. En sak som irriterar mig till viss del. Jag går in i perioder. Dessa perioder är då jag plöstligt inte alls gillar kläderna jag äger, sakerna jag gör, eller orden jag säger. Då jag vill vända upp och ner på min värld och bli en helt annan person, en person med en annan stil, andra intressen och andra saker att säga. Detta irriterar mig, eftersom jag då alltid tycker att det är fel på mig för att jag gillar vissa saker.
Det är ju inget fel på mig, jag bara tycker om olika saker som kanske inte alltid passar ihop med varandra. Under vissa perioder älskar jag skor så platta att det känns som att jag bara har tyg runt fötterna, andra perioder älskar jag höga klackar. Jag går under vissa perioder under året bara i klänning och strumpbyxor och en liten väska, och andra har jag trenchcoat och handväska. I mina ögon kan man inte blanda på dessa stilar, de är ju helt olika. Dock vill jag försöka. För allt detta är olika delar av mig, delar som är lika rätt att tycka om som allt annat. I grund och botten är jag precis samma person, men till klädsel och stil kan jag se helt annorlunda ut. Egentligen är det ju ganska spännande.
För oavsett hur jag ser ut så har jag ändå alltid exakt samma intressen som när jag hade mina andra kläder. Jag älskar fortfarande att läsa, jag ritar, drömmer, pratar och diskuterar. Fotograferar, vilar, umgås, skrattar och gråter. Precis som vanligt. Fast jag har helt andra kläder på mig än vad jag brukar.
Varför är kläder så viktigt för mig? Jag tror att det kan att ha med att jag tycker att det folk har på sig, säger mycket om vem personen är.
Så om jag har på mig en trenchcoat och högklackade skor, kanske inte folk direkt tar mig för illustratör, utan kanske mer en fashionista. Å andra sidan kanske de inte tar mig för modeintresserad om jag har en välanvänd klänning och ett par slitna skor när jag har det heller. Och ändå är jag lika mycket båda sakerna. (fast att jag är modeintresserad innebär inte att jag är modeslav) Visst är det jobbigt som fan att känna såhär, men jag kan inte göra något åt det. Det bara är såhär. Och jag tröttnar på mig själv för hur mycket jag tänker på det. Jag vill vara allt med ändå inte.
Så därför har jag försökt komma fram till en lösning med mitt inre jag. Jag tänker, utifrån vad jag känner den dagen, ha på mig allt möjligt. Blanda alla stilar (inte med varandra dock) och ha det jag helt enkelt känner för. Platta skor och klänning en dag, trench och högklackat en annan. Fördelen med en stor garderob. Smart va.
Jaha. Godnatt då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar