29.11.10

åh dregglar över allt

Dr Martens, Fjällräven Kånken, Topshop klänning, H&M jacka + strumpbyxor


28.11.10

jag antar det finns nå'n du skulle ringa, om jag inte fanns

Lars Winnerbäck är mannen. Han har funnits där med mig när jag gråtit sönder mig och när jag legat i min säng med bitarna av mitt krossade hjärta i händerna.
Han har varit där när jag har haft på mig tygskor och en blommig klänning och kisat mot solen. Då mitt leende inte gått att ta bort från min mun och då jag älskat varenda sekund och varje lilla stund som jag lever genom. Han har funnits där, aldrig klagat.

Alltid där med sin helande röst, med sina mjuka ord mot en hård värld och med sin absoluta sanning om hur det egentligen känns. Hur livet, kärlek och saknad verkligen känns.
Jag älskar Lars. Jag älskar honom. Kommer aldrig sluta lyssna på honom.


Ett liv. Många tankar

En sak som konstant skrämmer mig är att jag hela tiden tar mitt liv för givet. Inte för att jag vill det utan för att jag lärt mig det. Sedan barnsben lär man sig att det inte gör så mycket om du inte gör något idag, det finns ju alltid imorgon.
Men man vet ju inte det, man bara tänker att det blir så för att man är van vid att solen går upp än en gång och att man lever den dagen också.

Jag försöker att inte tänka så. Det är jättesvårt men jag vet att det är värt mödan. För jag vill aldrig förvänta mig att leva tills jag fyller 100 år, antagligen lär jag inte göra det heller, men. Jag kanske dör imorgon, och därför vill jag ha gjort något av idag, igår och förra veckan. Så att jag vet att jag levt hela tiden jag har haft möjligheten att göra det.
Jag vill umgås med människor jag mår bra av, folk som får mig att skratta och som ser livet som jag gör. Det känns ologiskt att leva ett kort liv och leva runt människor man inte mår bra av. För mig iallafall.

Jag vet ungefär vad jag vill ha av mitt liv. Försöker nu att göra steg för steg för att uppnå allt jag vill. Man får inget i livet gratis. That's for sure.














bu




27.11.10

ikväll

Ikväll ska jag ha en randig tröja på mig, med min monkikjol
Och jag har vinpaketet under armen och svarta ögonlock
Röda läppar och ett leende som sitter fast
Med världens finaste L

Jag ska dansa dansa dansa så jag knappt kan dansa mer
och jag ska sjunga sjunga till min röst blir hes
och skratta tills det rinner tårar

Och njuta av livet för det är så himla bra
Njuta njuta!

26.11.10

människor är vi allihopa

Hej, hoppas att allt är bra med dig.
Eller, hoppas att allt är bättre än dåligt men kanske inte riktigt bra. Det ligger väl närmare sanningen, visst?

Jag måste börja med att gratulera till vinsten för två månader sedan, det måste känts rakt in i hjärtat för dig, jag kan svära på att jag såg en liten lyckotår i ditt vänstra öga medan hejarramsorna överröstade din röst i mikrofonen. 
Blommorna du höll i var vackert arrangerade och du hade en dyr kostym på dig, jag kan svära på att den går under namnet "lyckokostymen" och att du bara tar fram den vid speciella tillfällen.
Men hur ska jag veta det egentligen, det är ju bara roliga spekulationer från min sida, inget som du kanske har lust att dela med dig. Men Louise måste väl få veta sådant? Kan du inte viska sådant i mitt öra också?

Det måste ha varit kämpigt, med all polisbevakning som krävts och alla inställda torgmöten som ni så mycket såg fram emot. Jag kan verkligen förstå hur jobbigt det måste varit.
Hur ni jobbat och svettats och argumenterat mot hela Sverige, de är ju så himla omogna som håller på som de gör, eller hur? Jag tycker inte riktigt att de var så snälla mot dig som du egentligen förtjänar.
Hoppas det känns lite bättre nu iallafall. 
Nu har väl smekmånadsperioden börjat ta slut och det riktiga jobbet börjat, eller? Är de fortfarande taskiga mot dig?
Applåderar de inte när du sagt något du tycker är bra, går de före dig i kaffekön? Skriver de ditt namn följt av valfritt svärord inne på toaletten? 
Kanske ritar ett hakkors istället för hjärta när de ritar en miniatyrversion av dig på väggen?
Förlåt, jag menar inte att snoka, men det går lite rykten och egentligen undrar jag bara om du mår bra. Hur du hanterar dem, hur det känns i dagsläget.
Sedan undrar jag även hur det var att ha på sig den där folkdräkten egentligen, var inte den lite obekväm? Färgerna framhävde verkligen dina ögon, du kanske borde köra på det på heltid istället?
Tanken var väl att visa respekt för kungen, och då kan du väl lika bra ha på dig folkdräkten hela tiden du jobbar, så att du visar med vilken stolthet du är svensk. 
Och såklart om du nu skulle råka springa på kungen på Ica, eller så.
Fast skippa hatten, du har för avlångt ansikte för att den ska passa på dig, du vet att jag bara säger det för att jag bryr mig om dig, inte för att retas. Såklart.

Men jag har en fråga, den är nog ganska viktig. Min familj säger att du är rasist. Vissa kallar dig nynazist. Är det sant? Jag trodde faktiskt inte att sådana existerar längre, eller? Dog inte nazismen med Hitler?
Rasister vet jag ju finns, en spottade ju på mig förra våren vid odenplan. Eller så kanske han var nazist, jag har faktiskt lite svårt att se skillnaden.
Men jag menar, DU kan väl inte vara det? Eller? Jag förstår inte riktigt hur folk kan säga så, jag menar du jobbar ju i Riksdagen, går inte liksom det emot lagen att öppet kränka någon på grund av deras etniska bakgrund, sexuella läggning, religion osv?

Jo men titta, här är den ju.

1 § Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Lag (2005:480). 

Men hallå, du håller väl inte på med sådant? Eller har jag fått allt om bakfoten? 
Du kan väl inte hata mig? 
Ja, jag har svart hår, jag talar arabiska, min familj härstammar från en annan del av världen och min hud blir - till skillnad från din - inte rosa på sommaren utan brun. 
Mina ögon är väldigt mörka och jag ser inte ett dugg svensk ut. Men det gör väl inte mig mindre svensk än vad du är? Eller? Jag talar ju lika bra, om inte bättre svenska än vad du gör, och se, det är inget fel på mig.
Jag är uppväxt i ett miljonprojektshus och du är nog uppväxt i ett radhus i Småland någonstans. Jag har aldrig firat midsommar men det har väl du, du kan ju den där slagsmålsdansen som dina kompisar gärna gör för att visa vad svensk folkdans har att erbjuda. 
Jag åt inte griskött i skolan, egentligen åt jag inget kött alls, för jag var vegetarian för jag tyckte det var hemskt hur djuren blev behandlade. Du vräkte väl i dig kokt skinka på julafton, påsk och midsommar. Det gör du förresten nog fortfarande. Jag äter för det mesta inte kött nu heller. Ibland. Men ändå verkar det ju vara fel på mig för att jag är svartskalle.
För hade du slutat äta kött hade väl du kommit på en absurd ursäkt om att det kanske är blattar som skurit köttet på Ica och att du nu inte kan äta det för att det blivit smutsigt. Eller att Araber eller negrer inte vet hur man tillagar svensk mat och därför går du hem till din mormor som kan laga äkta palt till dig eftersom hon är från Norrland och hon kan ju brodera sverigeflaggan till dig så att du stolt kan hänga den på vakfri vägg hemma hos dig.
Huvudpoängen är iallafall att du och jag, med palt och svensk flagga eller inte, är lika svenska. Detta är mitt land lika mycket som ditt och alla andras. Och den rättigheten kan inte tas ifrån mig.
Men du påstår att du inte hatar mig, ändå vill du sätta upp inhumana regler för mig, som inte tillåter mig att leva fri, som en människa. En människa som egentligen borde ha en självklar frihet att röra sig, prata och göra vad hon vill.
Fast jag tror ju på dig, du är ju inte rasist, för ingen människa är väl så knäpp att de blir politiker, lever på martyrroll ända in till riksdagen och sedan vill ta bort invandrares rättighet till ett rättvist liv för att de smutsar ner ert land, och sedan utöver detta är rasist! Det är ju befängt. Jag kan ju inte tro på detta, världen måste ha fel, den extremhögerpolitik som blåser igenom hela Europa kan inte tänka som du, de kan ju inte ha något med rasism, nazism eller något ens i samma kategori att göra. Visst? Snälla säg ja.

Snälla säg till mig att du, en av våra politiker i detta avlånga nedsnöade land, inte är rasist och som vill förstöra mitt liv. Säg att du inte går efter hur mörk min hud är eller vilken generation av invandrare jag tillhör. 
Var snäll och ställ det till rätta i mitt huvud och säg att det demokratiska folket i Sverige INTE valde in en rasist i vår riksdag som faktiskt kommer att ha något att säga till om. 
Säg att människor i krigsdrabbade länder som söker sig till vårt land, för att kunna ge sina barn en human framtid, kommer att få den hjälp de behöver, och inte bli hemskickade igen. Säg att ni kommer att hjälpa dem med en bostad, SFI, mat för dagen och en chans att få börja om på nytt. Utan ett hängande dödshot 24 timmar om dygnet.
Låt mig höra att den vita människan är lika bra, dålig och mänsklig som en mörkhyad. Säg till mig att en indier, japan eller sydafrikan, tillåts ha lika mycket rättighet som en amerikan, tysk eller finne som bosatt sig i Sverige.
Berätta för mig att jag inte behöver oroa mig för att dina anhängare kommer att slå ner mig om jag höjer min näve och säger Vad är det som händer i vårt land?
Gör mig säker på att jag aldrig behöver oroa mig för att mina framtida barn inte kan leva säkert i sitt eget land, på grund av deras utseenden.

Snälla snälla Jimmie Åkesson säg till mig, skriv det om du så måste, att du inte kommer att gå tillbaka i tiden och anamma det som Hitler predikade om, säg till mig att det som hänt har hänt, och att du bara kommer se fram, se bort från rasismen och acceptera mig som likvärdig människa som din flickvän.

Men jag vet, jag vet Jimmie att det aldrig kommer att hända, och därför tycker jag synd om dig. Jag önskar någon kunde väcka dig ur din illusion av att Sverige skulle vara bättre utan oss, och öppnar ögonen och ser att Sverige är ett fantastiskt land, JUST för att det finns en sådan underbar mix av människor, kulturer, religioner och personligheter i vårt land. Så var snäll och förstör inte det, bevisa att alla har fel genom att byta profil.
Visa för alla att de bara missförstått dig och att du inte förespråkar rasism i ditt parti. Jag hade blivit så glad då.

Kom ihåg, mitt land, ditt land, vårt land. Inget svensk, osvensk, blatte eller annat tjafs. Bara människor. Människor som delar på en landyta som ska gynna oss alla, inte bara de ariska som bor här.


Ha det bra och hälsa Louise. Kanske ses vi någon gång! Kram på dig.

I don't like mondays

livet är fint. onsdag ska bli fint. fint som tusan.

24.11.10

svalan

Idag var en riktigt bra dag. Så glad för allt litet som hänt, allas blickar jag fångat, kaffet jag druckit om smsen jag fått.

Och för varje dag kommer man en smula längre i sitt uppbyggande av eget liv och det känns moget, bra, vuxet liksom. Modigt främst. Lite ensamt ibland kanske men det ignorerar man.
Man håller i hatten när tåget tuffar vidare genom livet.
Man klär på sig fina hemmasydda klänningar och prickiga kjolar och skor som man får fruktansvärt ont av - men de är ju så fina.
Man målar naglarna i en blank röd färg och sträcker handen framför sig och blir nöjd över små små saker. Det är fint. Man borstar sitt hår lite extra länge för man får för sig att det kommer skina lite extra, att lockarna kommer lägga sig extra fint eller att en fin man på tunnelbanan kanske ska märka det.

Man försöker sova tidigt för att få in en rutin men kroppen vill inte, den vägrar och man ligger och vänder och vrider på sig i timmar innan man till slut somnar och det känns som man sovit i tio minuter när väckarklockan börjar ringa igen.
Man släpar iväg sig till skolan trots att man verkligen inte har någon som helst lust att göra det. Man har ingen lust att sitta där och läsa och lära sig men samtidigt känner man sig så låst för det är nyckeln till en så kallad lyckad framtid.

Man kämpar och sliter för att ens liv ska fungera någorlunda normalt trots omständigheterna, man laddar sin telefon för att inte gå utan musik under dagarna, man springer till bussen och halkar på isen som inte syns för att inte missa bussen som ändå är försenad. Man drar sig hit och dit, man stressar, är sur och sover för lite, man skäller på sin mamma/bror/pojkvän/katt över helt värdelösa saker för att man behöver få ut det på någon. Helst någon som inte har något med saken att göra.

Man strävar efter lycka hela tiden och ändå vet man inte vad som gör en lycklig. Man önskar att man hade pengar och rikedom för att man tror att det är nyckeln till lycka, istället för girighet. Man är bara människa och människor vill vara lyckliga.

Jag är allt detta, varje dag och varje timme, minut och sekund av min vakna tid.
Lite skrämmer det väl mig, men mest lär det mig - om mig och om världen jag lever i, och främst vilken värld jag skapar under mina fötter som jag faktiskt väljer att leva i varje dag.
Därför kan jag bara göra det bästa med det jag har för att vara så lycklig som möjligt.
Och så får det bli. Det snöar ute. Godnatt.

21.11.10

jag...

...är så himla glad idag. så himla himla glad.

om bara marknadsekonomi kunde bli lika roligt som min sinnesstämning är.
men kan inte få allt här i världen :)

20.11.10

sweet!

Din personlighetstyp:
Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker.

18.11.10

lyckliga gatan

Det snöar ute, ryser i min kropp
sitter i mina sockar, värmer mig

ser på Svala, ler
drar fingertopparna över den
ryser av beröringen

vaknar tidigt idag, lyckoruset i min kropp
är obeskrivbar
det enda jag vill är att klara mig igenom dagen och
sova tidigt så jag får sova ut ordentligt

tvinnar en bit hår runt mitt finger
drömmer om fyra gånger så långt hår

tänker på vad jag ska ha på mig idag
hur mycket halsduk jag behöver ha utan att frysa ihjäl
och vilken väska jag ska ha för att få plats med mina saker
och känner mig glad för att idag, just idag, är detta
mina enda bekymmer.