19.3.13

Vind i segel

Det är tragikomiskt egentligen för jag tänker att du inte påverkar mig ett skit, inte en millimeter av mig någonstans, varken invärtes eller utanpå har du med att göra längre. Och ändå sitter jag här och är så jävla förbannad för att du är lycklig och jag inte. För att du är kär och jag inte. För att du hann före. Är inte det en sjuk sak att säga? Att någon hinner före en själv.

Antagligen handlar det om att man har någon skev tanke som ligger långt långt bak, dimmigt i bakgrunden som när man druckit lite för mycket, sovit för lite eller gråtit för mycket, framställer frågan "tänk om..." Sedan finns det olika scenarion till frågan med öppet slut.
Man tänker:
Tänk om - vi blir ihop igen
Tänk om - jag aldrig kommer sluta tycka om honom
Tänk om - han aldrig slutar tycka om mig
Tänk om - vi aldrig kommer kunna umgås eller prata igen
Tänk om - han går vidare innan mig. (bingo)

Och man ser framför sig varje frågeställning vara verklighet och hur man ska reagera. Hur man kommer känna. Det går ju inte att veta, allting är så relativt. Men jo. Nu står jag här.
Med ett hjärta fyllt av känslor och det är nu man fattar att man är en levande varelse.
Jag är glad för din skull. Sinom tid kommer jag också sluta vara ledsen över dig också.

Så otroligt dubbelisidigt är det. Lycka kontra vrede. Ledsamhet kontra happy thoughts.

Amen fuck this.
Här är ett bra album.