29.10.11

Döden en tidig morgon

Skrivkramp, som aldrig förr.
Aldrig någonsin skådat sådan lust att skriva, och
ändå inga ord.
Nu en flertimmarsresa. Jag tänker sova så gott jag kan.
Brist på sömn är döden i livet, och jag
vill ju bara leva.

En frågeställning om mitt liv, säger mer om
mina tankar, än om mitt jag
Men ändå sväljer den mitt utrymme
att tänka

lämnar en form av apati
kanske, banalt nog, något jag är van vid
eller bara. ingenting.

Ute är det fortfarande mörker.
Något säger mig hur vacker
soluppgången kommer att bli
Kanske talar mörkrets skuggor till mig
små små hemligheter om något
jag inte vet?

Men jag låter all information
komma in
smakar på den och
bestämmer sedan vad jag vill ha
och lämnar resten
till döden.