12.11.13

Because of me

I should say I'm sorry for all the things I did to you
I always said you hurt me when really it was me who hurt you
I should pray forgiveness for all the words I never said
But all my life I've wanted something to grasp - in need of feeling loved
And now shattered to pieces because I didn't know what to do when someone loved me
the way you said you do
And I will always wish I did you good instead - for now

     now

Oh darling!
  now

There is never again we
And I will die

              knowing

it was beause of me.


You're so good I have to break your heart

Det var som att allt man önskat sig någonsin, plötsligt bara fanns i honom.
Som att, alla tårar jag någonsin fällt över förlorad kärlek eller brustna hjärtan, kom han för att läka ihop mig.

Jag förstår inte vår relation. Jag har ingen aning om vad han är i mitt liv, vem han kommer vara eller hur vi kommer sluta upp. Vissa dagar längtar jag efter att få höra hans röst och jag somnar med fantasier om hur vi kommer ha det tillsammans. Andra dagar skrämmer hans blotta existens mig. Jag blir rädd och jag gömmer mig. Jag är så otroligt jävla livrädd för att bli sårad. Det är som ett öppet pulserande sår över hela mitt hjärta och jag är rädd. Rädd rädd rädd.

Jag pratar inte om det med någon, mina ord stannar i hjärnan, i hjärtat i bröstkorgen. Vem ska jag någonsin prata med som kommer förstå? Inga ord jag skulle yttra kommer bära den tyngd de förtjänar, som han förtjänar att omtalas med. Jag vet inte vad han gör med mig och det skrämmer mig.

Han får mig att le varje gång vi har ett samtal. Vi kan prata om de svåraste bitarna av våra liv och jag är lika nära gråten som skratten för han kittlar fram båda reaktionerna i mig. Jag kan längta efter att stå bredvid honom och lägga min panna mot hans arm. Att han skulle lägga näsan i mitt hår eller mot min hud och andas min doft. Efter att han skulle bli min eller jag hans eller vi varandras.

Och ändå. Ändå vägrar en del av mig vilja känna dessa känslor. Jag vill springa i motsatt riktning och inte låta honom komma mig nära, inte öppna mitt hjärta eller sova bredvid honom någonsin. Jag vågar inte, han skrämmer mig, det skrämmer mig. Kärleken som kan bli skrämmer mig.

När han måste gå säger jag nej. Jag vill inte att han någonsin ska sluta prata med mig och när jag kämpar med motstridiga tankar dunkar det hårt i min bröstkorg. Jag vet inte vad jag ska lyssna på, jag vet inte hur jag ska förhålla mig till att alla val jag gör i mitt liv är vad min livshistoria kommer att bli. Ska han bli en del av den eller ska jag radera honom innan den skrivs?

Jag vet inte. Jag bara, vet inte.