28.4.09

situations

Gavin Degraw.
Det känns lite som när jag var fjorton år och kände mig så stor. Så stor och vuxen och lilla osäkra jag var så säker på att jag kunde ha hela världen på mina ynkliga axlar.
Gavin Degraw. Det var honom jag brukade lyssna på då. Då jag var så naiv att det nästan är pinsamt.
Det var när jag lyssnade på honom som jag trodde att det svarta försvann, om jag bara blundade tillräkligt hårt. Eller om jag bad tillräkligt snällt. Men lilla naiva fjortonåriga jag, kom alltid fram till att det inte är så det fungerar.
Gavin Degraw. Han som sjunger om Chariot och jag minns hur jag önskar att jag vore hon.
Hon som någon bryr sig om, hon som någon skriver en låt till. Hon som aldrig är osynlig eller ensam och hon som alltid har honom. Gavin Degraw.
Jag önskade alltid att jag var någon, jag önskade alltid att jag skulle synas och att människor skulle se förbi mitt tysta ansikte och mitt hårda skal som de format. Jag ville så gärna att folk skulle märka mig och se att jag var också en av dem och jag skulle också tycka om lite mänsklig kärlek och lite trevliga blickar ibland.
Gavin Degraw. Jag brukade ha honom på repeat på min 124 mb mp3-spelare.
Jag gick nästan osynliga steg och min värld uppfylldes av en ung mans klara röst i öronen.

Jag var fjorton år och jag var förstörd.
Men nu, snart fyra år senare, känner jag mig starkare och lyckligare än på så, så, så många år.
Jag känner mig fullkomligt komplett och jag älskar mitt liv. Jag älskar mina underbara vänner och min absolut fantastiska pojkvän. Jag vet inte var jag skulle vara utan honom, eller mina finaste, finaste vänner.
Jag älskar er alla.

Jag kommer inte på något mer att skriva atm.

Ha underbara drömmar och sov fint.

27.4.09

Jag vill att du älskar mig.

Dagen gjorde ungefär en helomvändning och nu känns allting jäkligt trött och hopplöst, just like before.
Jag lyssnar till min egen förvåning på Håkan Hellström och tänker på mitt svenskaarbete.
Tänker på fotoklassen som var i Paris häromdagen.
Tänker på hur avundsjuk jag är. Jag tänker även på nummer 25. Det cirkulerar runt i mitt huvud och jag blir varm i magen av att tänka på det.
Fint.

Det åskade och blixtrade massvis precis. Det slutade regna för några minuter sedan.
Det var väldigt mysigt. Saknade bara mannen.

Behöver en kram. Behöver mänsklig värme. Behöver lite lite lite extra värme bara.
För en minut, eller kanske en halv, det är allt jag begär.
Bara en kram.



För jag känner mig så förbaskat ensam just nu.

den lyckligaste i världen.

Jag är den lyckligaste människan på jorden idag!

11.4.09

sommarsoligt

Idag har jag bara varit glad.

Jag har planterat och haft mig i min balkong och unnat mig lite sol.
Känns helt fantastiskt!

Förhoppningsvis börjar allt att växa snart, då kommer det att se mycket finare ut.

Hoppas på en fortsatt fin helg.


Och, glad påsk. Om ni nu firar det.


Adjö.

9.4.09

den gula tekannan

Den har varit borta i väldans många månader och jag har letat som en tokig kvinna efter den.
Och plötsligt hittar min kära mor den. Det var fint hur solen lyste på den.
Min knallgula tekanna.

Nu väntar jag på att få lite sällskap så att vi kan fylla den och dricka te på min balkong.
Det har varit jättefint väder i Lund idag och jag har...pluggat. Först träffade jag Jeanette och försökte plugga men fick saker gjorda iallafall.
(Jag vill slå lite på sadistläraren)
Sedan kom jag hem och fortsatte i samma spår som jag slutade på i biblioteket.

Jag har ont. Så himla ont. Ont i mitt dumma huvud som mest känns som det är i vägen just nu.

Sura/salta kryptoniter är fint. Även om det svider något enormt i munnen efter att ha ätit alldeles för många av dem, så är de bland mina favoriter i godisvärlden.







Åh.
Jag saknar

syster.