14.9.10

långa texter om kärlek

Jag ser dig genom fönstret
Det är immigt av kylan men du synsså väl ändå
Som om det är meningen att du och jag skall finna varandra varsomhelst
Utan att bry oss om vinterns piskslag
eller krossade hjärtan.

Du lever i din bok i denna stund som jag ser dig
det ryker ur din kaffekopp
Jag står fastfrusen utanför och stirrar mig blind på dig
vill att tiden ska stå stilla så att du aldrig kommer märka mig
eller känna av min närvaro.

Minns du när vi möttes? tänker jag
Kylan hade inte blivit märkvärdig än
löven började precis skifta färg och våra blickar möttes genom ett fullt rum
av människor
Precis på den här platsen, där du just nu sitter.
Jag log, du log
och mitt hjärta slog dubbelt
som om det slog till mig från inuti
att gå över dig, att tillåta det att älska hans hjärta
men ditt hjärta hade hunnit före
och plötsligt stod du vid mitt bord
blott din närvaro gav mig rysningar.

Du sträckte fram din hand och sa: "kom."
Och jag följde med dig på mitt livs äventyr
som att det enda världen nu bestod av
var du, jag och vår kärlek
Vi älskade, skrattade, sov, grät och levde tillsammans.
Jag levde på vår kärlek, jag andades in din lägenhets luft, doften jag drog in var din.
Vi skrek ibland. Och sårade varandra.
Hatade varandra, men aldrig mer än fem minuter kanske.

Jag brukade stå vid ditt fönster och titta ut. Kanske släppa några tårar.
Och du brukade komma och sätta dig på knä framför mig. Kramade om mig och grät mot min mage (som ibland var bar och det skar i hjärtat att känna dina varma tårar)
Jag brukade stå kvar i samma position utan att röra mig. Kanske gråta lite mer.
Och du brukade burra in ditt ansikte mot min mage och säga "älskade älskade underbara, förlåt förlåt förlåt" och då började jag alltid att gråta fasansfullt mycket, som att de orden blev en nyckel till mitt inre som öppnade upp mig på ett sådant vis att alla tårar bara sprutade ur ögonen på mig.
Och du brukade ställa dig upp och först pussa bort så många tårar du kunde och sedan lyfta upp mig och krama mig hårt.
Och ibland brukade jag lägga mina ben runt dig (som om jag vore ett barn, men jag älskade när du gjorde så, jag kände mig alltid omfamnad och älskad)
och jag brukade gråta mot partiet mellan din axel och hals.
Och du brukade gå med mig sådär till sängen/soffan/fåtöljen och sätta/lägga dig med mig sådär
och ibland grät du med mig, när du inte grät viskade du om när vi möttes, hur du nästan inte hade vågat gå fram till mig, om hur något i dig hade tagit över och liksom tagit dig till mig
Och bland tårarna berättade du om hur glad du var över att du hade vågat göra det
Hur lycklig du var över att få vakna upp med mig vid din sida varje dag
Hur glad du var över att få spela piano för någon som uppskattade det som jag gjorde
Och hur du aldrig ville lämna min sida och att hur mycket vi än bråkade skulle du aldrig sluta älska mig.


Detta var för ett år sedan.
Nu står jag här i den bitande kylan och tittar på dig genom ett immigt fönster.
Jag kan känna hur mitt hjärta känner av dig, hur det vill att du och jag ska vara vi igen. Hur mycket det saknar ditt hjärta.
Det dras mot dig, det är jag säker på. Vi är ämnade för varandra, men du gjorde ett misstag som fullkomligt krossade mig, som fick mig att förlora hoppet på allt.
Som jag inte kunde förlåta då.
För under tiden du och jag var vi, hade du någon annan.
Någon som hade rest bort och som jobbade i något land. Som en vacker dag kom in i lägenheten och väckte mig med en spark, skrek på mig, skrek på dig, och jag minns att jag inte förstod någonting, när jag plötsligt förstod allt.

Jag klarade inte av att se dig efter att det hänt.

Så jag tog min kamera, som jag hade fotograferat så många bilder på dig med
Jag tog min moleskine, där du var med överallt, i alla mina texter fanns du
Jag tog min cykel, som du lagat och målat om till mig i min favoritfärg
Jag tog mitt krossade hjärta, som du fullkomligt hade förstört
Och jag lämnade dig
Jag lämnade dig, gråtandes floder
men denna gången lämnade jag dig gråtandes i rummet bakom mig.

Men nu när jag ser dig sitta där ensam med din kaffekopp och dina magiska ögon som läser boken som dina vackra händer håller i, vill jag bara sätta mig vid dig.

Känna din doft och få smaka på dina underbara läppar igen
Mitt hjärta slår fortare när jag tänker det här om dig
Jag vill så gärna

Så jag bestämmer mig för att riskera allt, absolut allt.

Jag går in till samma fik som du just nu sitter i, som vi först möttes i och jag går fram till dig.
Du tittar upp från boken och ser förvånad ut, sedan glad, sedan nervös.
Jag ser länge på dig. Du säger ingenting.
Sedan sträcker jag fram min hand och säger:
"Kom."

Du måste va sjuk, sjuk sjuk sjuk...










13.9.10

"I was born to be a mother, some of us are"

Jag längtar tills jag får snusa på ditt lilla huvud och känna din underbara lukt och känna ditt fjun till hår på huvudet och värmen från dig som värmer mitt hjärta.
Jag längtar tills jag får lära dig att prata, gå och se världen med rättvisa ögon.
Hämta upp dig från dagis och se dig och bli alldeles lycklig i hela kroppen. Krama om dig och tänka på hur mycket jag älskar dig och hur du blivit mitt liv och hur jag gladeligen vill ha det så. För såhär lycklig kan man nog inte bli annars.
Och jag längtar tills jag får hålla i din lilla kropp när du står upp på dina små ostadiga ben och kastar bröd till ankorna i parken och skrattar till när de vippar på stjärtfjädrarna.
Jag längtar tills jag får läsa berättelser för dig om hela världen och sägner och myter som bara glömts bort. Jag vill bädda in dig och pussa dig på pannan och vänta med dig tills du somnar och sedan gå ut därifrån och lägga mig i min säng/soffa och tänka på hur underbar du är.
Jag längtar tills du börjar visa vem du är som person och börjar trotsa mig bara för att du tycker att du kan och vägrar ha vissa saker på dig och bara vill äta isglass till frukost, lunch och middag.
Jag vill se dig gunga och skratta så stort du kan och jag vill se dig skåda världen från din vackra uppmärksamma blick.
Jag längtar tills jag får se dig börja skolan och köpa massa fina skrivböcker och pennor och en häftig ryggsäck, kanske en Kånken.
Jag vill se dig växa upp. Vill se dig trotsa, smygröka, smygdricka, färga håret i alla olika färger, bli politiskt aktiv och tonårs-spydig, men innerst inne vet vi båda att du älskar mig ändå. Och att jag älskar dig.

Ska bli kul att träffa dig någon gång. Kram kram kram på dig!





12.9.10

så jävla jävla lycklig

Så sjukt oförskämt lycklig. är fortfarande finfull och lycklig och varm i kroppen efter kvällen som varit. så jävla bra!! precis vad jag ville ha utav denna dag. att säga att jag är nöjd är att underskatta kvällen.