Jag vill att du älskar mig.

Dagen gjorde ungefär en helomvändning och nu känns allting jäkligt trött och hopplöst, just like before.

Jag lyssnar till min egen förvåning på Håkan Hellström och tänker på mitt svenskaarbete.

Tänker på fotoklassen som var i Paris häromdagen.

Tänker på hur avundsjuk jag är. Jag tänker även på nummer 25. Det cirkulerar runt i mitt huvud och jag blir varm i magen av att tänka på det.

Fint.

Det åskade och blixtrade massvis precis. Det slutade regna för några minuter sedan.

Det var väldigt mysigt. Saknade bara mannen.

Behöver en kram. Behöver mänsklig värme. Behöver lite lite lite extra värme bara.

För en minut, eller kanske en halv, det är allt jag begär.

Bara en kram.

För jag känner mig så förbaskat ensam just nu.