28.11.10

jag antar det finns nå'n du skulle ringa, om jag inte fanns

Lars Winnerbäck är mannen. Han har funnits där med mig när jag gråtit sönder mig och när jag legat i min säng med bitarna av mitt krossade hjärta i händerna.
Han har varit där när jag har haft på mig tygskor och en blommig klänning och kisat mot solen. Då mitt leende inte gått att ta bort från min mun och då jag älskat varenda sekund och varje lilla stund som jag lever genom. Han har funnits där, aldrig klagat.

Alltid där med sin helande röst, med sina mjuka ord mot en hård värld och med sin absoluta sanning om hur det egentligen känns. Hur livet, kärlek och saknad verkligen känns.
Jag älskar Lars. Jag älskar honom. Kommer aldrig sluta lyssna på honom.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar