svalan

Idag var en riktigt bra dag. Så glad för allt litet som hänt, allas blickar jag fångat, kaffet jag druckit om smsen jag fått.

Och för varje dag kommer man en smula längre i sitt uppbyggande av eget liv och det känns moget, bra, vuxet liksom. Modigt främst. Lite ensamt ibland kanske men det ignorerar man.
Man håller i hatten när tåget tuffar vidare genom livet.
Man klär på sig fina hemmasydda klänningar och prickiga kjolar och skor som man får fruktansvärt ont av - men de är ju så fina.
Man målar naglarna i en blank röd färg och sträcker handen framför sig och blir nöjd över små små saker. Det är fint. Man borstar sitt hår lite extra länge för man får för sig att det kommer skina lite extra, att lockarna kommer lägga sig extra fint eller att en fin man på tunnelbanan kanske ska märka det.

Man försöker sova tidigt för att få in en rutin men kroppen vill inte, den vägrar och man ligger och vänder och vrider på sig i timmar innan man till slut somnar och det känns som man sovit i tio minuter när väckarklockan börjar ringa igen.
Man släpar iväg sig till skolan trots att man verkligen inte har någon som helst lust att göra det. Man har ingen lust att sitta där och läsa och lära sig men samtidigt känner man sig så låst för det är nyckeln till en så kallad lyckad framtid.

Man kämpar och sliter för att ens liv ska fungera någorlunda normalt trots omständigheterna, man laddar sin telefon för att inte gå utan musik under dagarna, man springer till bussen och halkar på isen som inte syns för att inte missa bussen som ändå är försenad. Man drar sig hit och dit, man stressar, är sur och sover för lite, man skäller på sin mamma/bror/pojkvän/katt över helt värdelösa saker för att man behöver få ut det på någon. Helst någon som inte har något med saken att göra.

Man strävar efter lycka hela tiden och ändå vet man inte vad som gör en lycklig. Man önskar att man hade pengar och rikedom för att man tror att det är nyckeln till lycka, istället för girighet. Man är bara människa och människor vill vara lyckliga.

Jag är allt detta, varje dag och varje timme, minut och sekund av min vakna tid.
Lite skrämmer det väl mig, men mest lär det mig - om mig och om världen jag lever i, och främst vilken värld jag skapar under mina fötter som jag faktiskt väljer att leva i varje dag.
Därför kan jag bara göra det bästa med det jag har för att vara så lycklig som möjligt.
Och så får det bli. Det snöar ute. Godnatt.