30.7.10

borta

låt mig vara ifred
och låt mig få sörja
sörja det som försvann
utan egen vilja

låt mig sörja det som hänt
låt mig få gråta över det
tills det inte känns såhär
någonsin mer

låt mig få skrika
tänka prata och sova bort det
tills jag inte har det nära hjärtat längre
tills jag inte vill dö över det

tills det helt enkelt bara blir ett svagt minne
i mitt huvud
som dåsar bort från min verklighet
och som slutar betyda allt
och ingenting

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar