vemod

Mitt sinne river upp åratal av gamla sår och jag
jag kan inte andas

Rör min hud som är förstörd sedan länge
och känner ingenting


Andas, försöker åtminstonde
och det enda som låter
är ljudet av gråt som fastnat
i min hals

Och du. Du är ett helt paket av vemod. Jag tränger bort dig, längre bort i min hjärna, ut ur mina porer och ur mina tårkanaler. Jag pressar bort dig från mitt så kallade liv och jag röker bort min friska kropp. Jag älskade att hata dig och nu hatar jag att hata ditt älskade du.
För du förtjänar inte en tanke av min tid, du förtjänar inte en känsla, en tår eller ett krossat hjärta. Men såklart tar du vad du vill ha och lämnar resten kvar till mig att sopa upp.

Resterna av mitt liv ligger för alltid under dina fötter