Min hand smeker lätt din nacke, som känns mjuk av det kortklippta håret som är format i en båge. Jag känner huden under mina fingrar rysa till och jag kan inte hjälpa att le.
Mina ögonlock är slutna och det enda jag känner doften av är din kärlek.
Jag låter mig fullkomligt upptas av närvaron av din kropp vid min och mitt långa hår kittlar mig i ryggen medan dina armar fast håller om min mage. Vi är oslagbara, okrossbara, alltid vi.
Våra skor låter högt när vi drar dem mot grusvägen under oss och skapar dammoln som vi kallar för kärleksmolnen. Bara våra moln, säger vi och hostar glatt.
du ligger med ansiktet mellan flera kuddar när jag går in i rummet. Jag ser bara lite av ditt hår dyka upp här och där. Mitt hjärta bultar fortare, min mage spänner sig. Jag tror jag är kär i dig.
Jag kan inte lyssna på ledsna texter om förlorad kärlek för jag ju nyss funnit min. Jag kan inte lyssna på Håkan sjunga om hur mycket han hatar att han älskar henne för jag hatar inte mina känslor. Även fast jag vet. Jag vet precis hur de känner. Men jag håller inte längre med. Så jag dyker ned hos dig och din varma kropp. Andas in din doft. Kysser din panna, kysser dina ögonlock, kysser din vackra mun, ler så våra tänder rör vid varandras.
Kysser din hals, snusar vid ditt hårfäste.
"Du kan sluta dina ögon, och aldrig känna dig ensam."
Våra fingrar flätas ihop till en klump av kärlekshänder och du snuddar dem med dina läppar och kysser mina fingrar. En efter en låter du mina fingrar vidröra dina känslor du uttrycker med bara din blick och jag ryser om och om igen och undrar om detta kan vara sanning.
Och om lycka kan beskrivas i ord, om lycka kan beskrivas i känslor, om lycka kan beskrivas i kärlek, så är du lycka. Du är min lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar