något man inte förstår eller vill ha med att göra med men som man ändå måste stå ut med.

Det enda som finns i mina tankar just nu. Det enda jag någonsin kommer att sträva efter är fullkomlig och fullständig självständighet. Jag vill att det ska kännas ända in i själen. Jag vill att jag ska vakna upp och känna den känslan varje dag.
Jag vill aldrig behöva förlita mig på en person igen och jag vill aldrig behöva känna att jag måste be om hjälp. Med något alls. Jag vill aldrig behöva känna mig svag eller sårbar och jag vill alltid känna mig stark. Stark som en oxe, stark som min mamma.

Det sorgliga är att jag inte är i det stadiet. Och jag kommer inte vara det på ett bra tag till. För hur mycket jag än försöker så verkar det inte fungera. Jag kämpar och sliter ut mig och har hemsk huvudvärk varje gång jag känner såhär. Jag är gråtfärdig och vill bara försvinna in i mig själv och liksom aldrig komma fram igen.
Och jag är fast i det här. Och det finns ingen som kan rädda mig längre.