if nothing is everything

jag vill bara gråta
för allt känns så himla dumt och fel och ansträngt. irriterat.

jag vill bara gråta för all skit jag gjort
för all skit jag kommer att göra

jag vill gråta
för att jag säger dumma saker till folk
som egentligen kanske inte förtjänar det.

jag vill gråta för mitt konstanta sug efter nikotin inte vill försvinna
trots att jag inte ens röker
det bara spökar där. och jag gillar inte det.

jag vill gråta för att jag för det mesta behöver någon som kramar mig och säger att allt kommer att bli bra.

jag vill gråta för att det inte finns någon när jag kommer hem
som säger hej, jag har saknat dig
eller någon som frågar mig hur min dag har varit

jag vill gråta för att det inte finns någon som väcker mig med frukost i sängen
med nygjort te och goda mackor
eller som gör ett hjärta av hallonkräm till mig i en skål

jag vill gråta för att jag jämt känner mig så ensam
och att jag är låst i den situationen
gråta för att jag vet att det kommer vara så ett ganska bra tag framöver

jag vill gråta för att jag inte kan träffa mina bröder
eller min finaste mamma
när jag vill, utan måste planera hur mycket som helst bara för att få säga hej en helg

jag vill gråta för att jag inte träffar den jag älskar så ofta
eller jag vet inte
det kanske är ofta
men det känns inte som det
jag vill gråta för att jag känner att jag inte duger för honom
gråta för att jag känner att jag måste leva upp till någon slags dröm om
perfektion

jag vill gråta för att jag inte har något eget litet krypin att komma hem till
mina egna fönster och min egen spis
gråta för att det är så himla svårt

jag vill gråta för allt jag saknar i mitt liv
och för allting som jag vet att jag kommer att sakna.
jag vill gråta för att jag vet att det kommer inte sluta
denna känslan
den kommer alltid ligga kvar där
någonstans inuti mitt eviga mörker.


jag vill så hemskt gärna gråta av allt.
men jag kan inte.