Påväg

Det är faktiskt väldigt mysigt att sitta på bussen just nu. Det är grått utomhus. Regnstänk på fönstret. Det känns inte som maj, utan snarare september. När jag tittar ut ser jag byggnader och vatten. Isen har fortfarande inte smält helt och hållet. Det får mig att känna att våren är ännu längre bort än vad den redan är. Det känns himla fint att åka ner till våren nu. Till fina finaste underbara Lund i ett par dagar och vara med mamma och bröder och bara ha det underbart. Gud vad jag längtar. Jag kommer vara framme om ca 8 timmar och det ser jag så mycket fram emot.
Det ska bli ganska skönt att lämna storstaden i en vecka och bara få vara lite. Inte ta en timme att ta sig till skolan eller någon annanstans, utan bara kunna ta cykeln och vara i princip varsomhelst inom tjugo minuter. Känns fint.

Men morgonen började ganska knasigt, då jag först glömde min mobil och hatt hemma hos Simon när vi var påväg till bussen. Sedan var bussen sen, men vi hann ändå precis till pendeltåget som skulle gå sexton minuter över åtta, bara för att få reda på, när vi väl kommer fram, att tåget är ungefär tio minuter sent och min irritation känns ganska påtaglig.
Dock hinner vi ändå komma fram till centralen innan Swebussen skulle gå, dock var vi framme en kvart innan bara. När jag kom fram till rätt gate var jag inte den enda som kommit dit, utan det var väl ett tjugotal som redan var där, så det var bara att ställa sig i kön och invänta att få gå på bussen.

HERREGUD! Jag tittade precis ut genom fönstret på en annan buss som liknar den jag sitter i, och busschauffören sitter och smsar samtidigt som han kör bussen! VAD ÄR DETTA?!
Det är inte okej. Han är ansvarig för alla som sitter i den bussen och att sitta och smsa är inte direkt att vara försiktig. Åsna.

Hur som haver. Nu ska jag titta på Mad Men och försöka fördriva tiden.


FRED UT!