JAG

Jag är en komplicerad, djup, bräcklig, leende, kurvig, pratsam, iblandjävligtjobbig människa.
När jag läser tidningen varje morgon så sätter sig gråten i halsen varje gång jag läser något som utmärker sig mer än allt annat. Jag tänker så mycket varje dag att jag är förvånad över att jag inte börjat bli vithårig än. Jag pratar ibland så mycket att jag har ont i käkarna flera dagar efter. Jag är otroligt bräcklig (trots att de flesta kanske trott motsatsen?) och kan krossas av vissa sammansatta ord som blir till hemska meningar, eller blickar, suckar eller annat som jag märker av hos andra personer som är riktat mot mig. Jag kan gå och älta över vad jag gör fel i flera veckor ibland, för att till slut komma fram till att jag nog faktiskt inte gjort något fel trots allt. Eller åtminstonde försökt göra det bästa jag kan av situationen.
Jag är lite beroende av söta saker såsom godis, gulliga småsaker på barnavdelningen på IKEA, gosedjur, mobilsmycken, broscher, pins, småsmå pillsaker som man nog egentligen inte alls behöver men som man ändå verkligen vill ha för man vet att det kommer att sätta ett leende på ens läppar. Jag är beroende av strumpbyxor och symaskiner. Jag har väldigt mycket hemsydda plagg och från att ha gått från att ha skämts så att mina öron nästan ramlat av, nu bär upp dem stolt och gärna visar så gott jag kan vad jag bär på min kropp idag.
Jag älskar gammal (bortglömd och ihågkommen) musik i fina jazzmelodier, såsom kanske Sinatra, King Cole, Armstrong, Wonder osv.
Jag är löjligt kär i allt som har med kärlek att göra. Jag är oerhört tacksam över att få uppleva kärlek i mitt liv och min djupaste önskan är att alla människor på denna jord ska få uppleva det jag upplever. Det är magiskt på ett overkligt vis.

Jag gillar att prata om djupa saker man kanske inte alltid pratar om. Jag älskar hemska dokumentärer och filmer som faktiskt sätter ett namn på verkligheten vi lever i. Jag känner att jag måste veta hur det är för att kunna hitta en lösning på det. Att vända huvudet ifrån skulle bara göra allting värre i mina ögon. Problem är till för att lösas. Helt enkelt.

Jag älskar att fotografera, och önskar att jag önskade konka runt på min kamera varenda dag i veckan. Men jag gör liksom inte det. Jag ska försöka mig på det dock. Det har jag lovat mig själv.
Jag älskar att läsa poesi (helst om kärlek eller sorg) och fina texter som små osynliga människor skrivit någon gång.
Jag älskar vackra bilder och folk som tar dem. Eller som lägger upp dem så att jag kan se dem.
Men mest av allt älskar jag livet. Livet ger mig ju allt det här.

Jag är en konstig, glad, rolig, ibland väldigt ledsen, kreativ och klumpig(!) människa. Och jag tycker om varenda lilla bit av mig. Tillochmed mina love handles och min mage som man kan dra i. Och mina konstiga läppar och lite för stora ögon. Och mitt jättejättetjocka hår. Jag älskar allt.

Och jag älskar att jag skrivit av mig nu. Det känns bättre nu.
Fred på er. Puss