16.2.11

morgondagg

Du håller mig i handen, ser på mig och ler med dina hallonröda läppar. Jag känner hur mitt hjärta slår hårt, kärleksfullt mot insidan av min bröstkorg. Hårt, hårdare, dunkdunkdunk.

Min klänning svävar till lite i kvällsbrisen och luften doftar hav och sommar.
Med mina sandaler i ena handen och din hand i den andra börjar vi gå där gräset är som längst och mjukast. Du sjunger ut med skratten i rösten och försöker förklara för mig hur jag måste älska låten, det finns ingen bättre. Den är tidlös, kärleksfull, fantastisk.
Jag ler medan mitt hår lägger sig varsamt mot min kind när vinden plockar upp det i medfarten.

Du stannar, lägger dina armar omkring min kropp som nu skakar lätt av förväntningar och nervositet. Viskar i mitt öra att se ut över vattnet. Ikväll är världen vår. Din och min vackra fantastiska du, viskar du i mitt öra, samtidigt som jag känner dina varma läppar mot mitt öra.

Natten är ung, våra hjärtan är unga och vårt humör på topp. Våra tårar verkar ha torkat för alltid och nu är det enbart våra leenden som värmer varandras blickar.
Jag drar mina fingrar mot din hals. Lägger dem lätt mot din halspulsåder, känner hur den dunkar liv i dig. Blundar. Du drar näsan mot mina ögonfransar.

Vi somnar med flätade kroppar. Jag känner din doft när jag andas in. Du känner mitt hjärta slå mot ditt. Vi vill aldrig vakna upp igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar