islam och kvinnor

Jag tror att alla människor har en gemensam vilja. Viljan att låta alla människor, oavsett bakgrund, kultur och traditioner får ha lika mycket frihet.

Men frihet finns inte överallt. Det finns särskilt inte lika mycket frihet för kvinnor som det finns för män, i synnerhet inte i andra delar av världen.

Jag väljer att skriva om Mellanöstern, där jag ursprungligen är ifrån. Där är det segregerat mellan kvinnor och män.  Männen har alltså mycket mer frihet än vad kvinnorna någonsin kommer att ha. Man kan fråga sig vem som från början satt dessa regler, och hur det kommer sig att ingen ändrar på dem. 

Frågar du en man i Mellanöstern vad frihet betyder för honom, är chansen rätt stor att du får ett citat ur Koranen tillbaka.  Svaren är alltså inte hans svar på din fråga, utan istället väljer han att citera svar som, i detta fall, står i Koranen. Folk uppväxta i ett religiöst land, lär sig redan från barnsben att tänka, agera och leva på vissa sätt som redan bestämts av en viss religion. I detta fall, islam. 

Frågar du däremot en kvinna vad frihet betyder för henne, kommer du att få höra ett helt annat svar. Vill man höra den hårda sanningen om kvinnans frihet, är det viktigt att mannen inte finns närvarande, då det finns få kvinnor i Mellanöstern som skulle svara uppriktigt med en man i rummet, då mannen har rätt att verbalt och fysiskt göra henne illa om han tycker att hon inte beter sig på ett accepterat sätt.  Detta har männen inte bestämt själva menar de, de följer bara det som står i Koranen. Visst blandas även religion in i kvinnans svar, men här sätts inte religionen i ett positivt ljus, som i mannens fall, utan mer som en förklaring till männens sätt att få leva och göra, precis som de behagar, medan kvinnorna lämnas i mörker och utsätts för det ena och det andra. 

Man ska inte dra alla över en kam, alla har inte detta öde. Men majoriteten har det, och frågan är vem som bestämmer att dessa kvinnor ska få bli behandlade såhär under hela deras liv. När de växer upp får de inte vara riktiga barn, utan hjärntvättas samt tvingas till att lära sig blir riktiga hemmafruar.  De lär sig att ta hand om hemmet, att ta hand om sina yngre syskon (eftersom de måste kunna ta hand om sina framtida barn), att laga mat, men främst lär de sig att ta hand om mannen. Deras bröder under uppväxten, sedan deras make, som förövrigt inte förväntas behöva lyfta ett finger.  

Kvinnan, eller flickan som hon egentligen är, gifts bort så tidigt som möjligt. Gärna under femtonårsåldern. Hon är ung, hon är frisk. I vissa länder, inte bara i Mellanöstern, gifts flickor bort när de är yngre än tio år. Detta förekommer dock inte lika ofta. Oftast gifts de bort för att flickans familj får en stor summa pengar, är de ökenmänniskor kan det handla om kameler eller dylikt. Flickorna får barn extremt tidigt, och har inget annat val än att tvingas leva med det

Vad jag dock inte kan förstå, är hur en flicka som får sitt första barn när hon är tretton år gammal, förväntas kunna ta hand om det när hon inte ens kan ta hand om sig själv. Man är själv bara ett barn i den åldern. Vilken människa, med en normalt fungerande hjärna, skulle vilja utsätta sin egen dotter för ett sådant öde. Chansen att hon får ytterligare ett barn bara något år senare, är rätt så stor. Svaret är att man har någon, eller i detta fall, något som säger att det är det rätta. 

Enligt islam föds en kvinna för att bli en hemmafru, en god mor samt en god hustru. Utbildning finns inte i kvinnans värld, då hennes enda uppgift i livet är att ta hand om andra och att lära sina döttrar att bli likadana som deras mor. 

I islam kommer alltid mannen att vara den bättre personen. Det är inte min egen åsikt, utan jag skriver det eftersom det är ett faktum. Tills någon ändrar på det i alla fall. Mannen har mer frihet, mannen har mer rätt till att få leva sitt liv och jobba med vad som behagar honom. Kvinnan behöver aldrig jobba. Hennes uppgift är att ha mat på bordet när mannen kommer hem efter jobbet. Hennes jobb är att föda barn och låta dem leva kvar på denna jord som – om det fortsätter såhär – är fördömd. Glöm den globala uppvärmningen för tillfället. Vad händer med mänskligheten? Varför får man aldrig ifrågasätta islam och sättet som människor lever under? 1,2 miljarder människor, praktiserande och ickepraktiserande är muslimer, hur kommer det sig att ingen vågar säga att vad som händer i nuläget, och vad som har hänt under hela islams tid, är fel? Och när någon väl gör det, då beskylls de för att sprida lögner och gå emot Allahs ord till mänskligheten. De blir ofta hotade till livet. Jag förstår inte. Jag gör verkligen inte det.

Jag tar även upp religionsfrågan i denna text. I mina ögon spelar den en otroligt stor roll i hur människor lever och beter sig i Mellanöstern. Inte bara hur deras åsikter formas av islam, utan även hur människors vardagliga liv konstant påverkas av vad religionen tycker är rätt och fel.  Det är fel av mig att skriva att denna religion påverkar människor till det negativa hållet, men jag tycker samtidigt att det är ännu mer fel av mig att inte skriva sanningen. Och sanningen är att en religion inte borde få påverka mänskligheten som den gör. I mitt tycke ska en religion få vara ett frivilligt val att tro på en högre makt. Inte ett tvång av en stat eller ett land där man tvingas att leva i total underkastelse för ”den enda”. Jag menar inte att islam är fullständigt negativ. Men det som den håller på att utveckla sig till i nuläget och de så kallade ”ökenmuslimerna” som håller på att ta över islam helt och hållet, det är vad som är negativt. Och snart kommer det inte att finnas något positivt kvar i islam, om inte någon gör något, och det fort.