Visst är Kärlek en speciell känsla, en sådan stark sak som kan hända en på både gott och ont. Den kan förstöra flera år, om inte hela, av sitt liv och man kan gråta och må så så dåligt över någon som man bara vill ska älska en, precis som man älskar denne. Det kan vara hjärtskärande att se den man älskar med någon annan på stan, och undra varför den inte är med en själv istället. Kärlek kan få en att bli en annan människa, på både gott och ont.
Kärlek kan förstöra ens liv.
Men kärlek kan också vara den finaste man någonsin är med om under denna korta tid på vår planet. Det kan få en att vara lycklig, lycklig ända in i själen och istället för att promenera på trottoaren, så studsar man på rosa moln, långt och högt ovanför alla tragiska själar under en. Man kan vara glad, älska, skratta, leva livet extra mycket. Man kan vilja känna att Kärleken förhoppningsvis aldrig försvinner ur ens liv, för tänk om man blir som en av dem igen? En av de döda själarna under mig. Det vill man inte. Man vill vara lycklig resten av ens liv. Med den person man älskar. För Kärlek är så starkt. På både gott och ont.
Gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar