jag tänker

Jag tänker på allt möjligt som sorlar runt i huvudet på mig just nu.
Jag har nästan läst färdigt boken om Henri, dvärgen i Montmartre i slutet av 1800-talet.
Det gör lite ont i mig faktiskt. Han har känts som en vän i min fantasi, en som jag läser om och som jag känner empati för honom. Jag känner med honom, men vill inte hålla med om allt han tycker.
En vän, en människa som dött för mer än hundra år sedan. En konstnär som aldrig fick älska på riktigt.
En konstnär. En kreativ människa som älskade livet lite för mycket.

Idag köpte jag akvarellfärg. I en låda i kuber. Helt fantastisk är känslan jag fick av att köpa det. Jag visste inte riktigt varför jag kände mig så bra över det, men jag välkomnade känslan mer än gärna. Utöver färgerna köpte jag även ett nytt A6ritblock samt bläckpennor i olika tjocklekar. Tror det var tjocklekar i: S,F,M,B - då B står för brush, så det är som en tuschpensel. Väldigt fint. Jag gick och var varm i hjärtat och känslan har inte helt försvunnit ännu. Det känns underbart. Särskilt med tanke på att jag hemma har penslar för akvarell samt ett block som jag köpte förra månaden med akvarellpapper.
Det sticker i fingertopparna...
Jag vill hem nu. Jag vill måla. Prova på hur det känns med riktigt bra färg. Jag vill se vad jag kan åstadkomma med min förmåga att vara kreativ. Det är som att utveckla sig själv i små steg, att kunna märka det så bra. Det är ganska magiskt.

The Libertines är helt underbart bra. Precis som Errors och Koop.
De har dominerat mina öron idag. Jag trotsar smärtan i högra örat och väljer att lyssna ändå. Det är ändå skadat, vad gör det då för skillnad. Musik gör mig lugn, glad, varm, lycklig, arg, bedövar allt annat.

Nu vill jag bara hem i snöyran och måla. Stänga in mig i mitt rum och bara måla. Åh.