Jag är så trött nu. Trött på att vara någons vägg där de kan slänga all sin skit för att kunna släppa det, bara för att jag kommer vara den som bär på det istället. Jag orkar inte det alls. Jag är inte en tegelvägg som kan ta hand om andras skit och fullständigt strunta i att jag har ett eget liv som jag måste leva varje dag. Som jag måste bry mig om, tänka på, bry mig för fan om. Mitt liv är väl också lika värdefullt som ditt? Betyder inte mina känslor eller mitt liv något också? Varför ska jag vara den som bär på din skit, och varken få släppa ut min på dig eller ens få ägna en tanke åt mitt eget struliga liv? Fungerar livet, världen, universum så?
Vad är det egentligen som är rätt i en sådan situation? För det låter inte vettigt hur som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar