Ska jag syssla med exakt samma sak, varje dag i minst åtta timmar? Kommer jag inte tröttna på att gå upp varje dag och ha exakt samma dag framför mig? Det måste ju finnas andra alternativ.
Jag känner mig tillräkligt bra för att veta att jag skulle avskytt mitt liv.
Jag behöver trygghet, både i mitt vardagliga liv men även i mig själv. Jag måste känna att jag har tillräckligt med omväxling i mitt yrke för att kunna jobba med det. Jag kommer aldrig att kunna vakna, åka till jobbet, jobba, komma hem, laga middag, gå och lägga mig. Jag skulle aldrig klarat av det till slut. Därför tänker jag förhindra det innan det börjat.
Nu vill jag börja med att acceptera mig som människa, som kvinna, som en individ som är bra på kreativitet. Att skapa. Jag vill måla, sy, rita, sjunga till musik. Allt kreativt och göra massor med händerna. Jag vill bara skapa, massvis med skapande helt enkelt.
Så därför är det viktigt för mig att sluta försöka jobba ifrån vem jag är född till att vara och börja acceptera att detta är vem jag är, vem jag till slut alltid kommer att vara. Det är fint att tänka såhär.
Jag vill kunna uttrycka mig i annat än ord och jag vill kunna vara nöjd med det jag åstadkommer. Det kan väl inte vara så svårt? Fel. Det är svårt. Mycket svårt.
Jag vill kunna bli äldre och älska varenda dag för att jag inte trycker på mig själv att göra sådant som jag egentligen inte trivs med, jag vill leva i nuet så gott jag kan och älska allt jag har runt om mig just nu, och inte imorgon eller om tre år.
Det är nog inte så mycket fel på mig. Varför skulle det vara det egentligen?
Vem bestämmer att jag är bra eller dålig? Min största kritiker är ju faktiskt jag själv, men för att försvara mig lite har jag heller inte fått idéerna från ingenstans. Det blir alltså en ond cirkel.
En ond jävla cirkel. Men den ska jag ta död på. Banne mig att jag ska det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar