26.5.09

det sa bara stopp, bara sådär.

mina kalla fingertoppar mot den isiga rutan
jag tar några lätta andetag och ser på när ångan träffar glaset
i min hand håller jag löv i olika färger
jag ser på dem och jag följer ådrorna i löven med fingrarna
leker med tanken om att de faktiskt lever
precis som jag gör

står med en tunn klänning
i kylan som slår emot mig
jag skulle kunna gå över land och rike
jag skulle kunna göra vad som helst

aldrig i mitt liv har jag känt mig såhär
det har aldrig känts bra
när kylan tränger in under min hud

jag lägger mig ner
drar upp benen mot brösten
blundar



och känner för första gången
att jag faktiskt lever

1 kommentar: