skuggor

Du håller hårt i min hand. Vinden leker med mitt hår, det flyger lätt från mina axlar och jag blundar. Känner hur mina ögonfransar böjer sig för pustarna mot mitt ansikte.

Jag frågar dig om du känner likadant. Om det gör lika ont i dig. Du klämmer min hand lite hårdare och viskar "ja". Jag försöker hålla sorgklumpen som bildats i min hals på samma plats som den nu kväver mig med. Det får inte komma fram, jag får inte gråta. Jag sväljer, sväljer tills min mun är snustorr.

Det enda jag vill är att få krama om dig igen, hålla om din varma kropp och andas in din doft, säger du. Jag kniper ögonen hårt. Låtsas om att jag inte hört det du precis sa. Inte för att jag inte vill höra det men eftersom jag är rädd att du menar det. För att jag är rädd att detta går i precis den riktningen mitt hjärta vill att det ska gå i, men inte min hjärna.

Jag suckar högt. Du står bredvid mig, knäpptyst. Jag släpper din hand. Vänder mig mot dig och undrar hur vi ska göra. Vad du tänker om mig, hur du vill fortsätta. Du säger att du inte vet, att det är för svåra frågor. Jag ser in i dina ögon. Du vet att detta är enda gången du kommer ha möjligheten att berätta för mig, nästan viskar jag fram, eftersom det är så svårt att få fram orden jag precis format.

Morgon. Jag vaknar med armarna hårt om min kudde. Jag har legat spänd hela natten, mina käkar värker och mina kinder har saltstreck från tårar. Jag drar undan håret som ligger i en trasslig historia lite överallt. Igår var för dramatiskt för mitt söndriga hjärta att hantera. Det slutade självklart i tårar.

När man inser att man ibland inte kan följa sitt hjärta utan sitt logiska tänkande känns det som att man själv hugger sig med en stor kniv, rakt in i bröstkorgen.

Du kommer inte ringa mig igen. Du kommer inte stå bredvid mig och se över öarna från fästningen fler gånger.  Du kommer inte krama om mig, du kommer inte längta efter min doft.

Du kommer inte det eftersom du har någon annan du kan göra det med. Jag är en fantasi från förr, en trygghet som försvunnit i en dimma. Jag är en kärlek så stark att den inte kan existera. Och vi, vi är ett fint minne vi kan bevara i hjärtat.