var det dig jag svor att aldrig glömma

Hon svor på att aldrig älska någon igen.
Att ge hela sig själv till någon annan, ge sitt hjärta, sina favoritlåtar, sina bilder, ord, tårar, det är inte värt det i slutändan. Man riskerar att förlora sig själv i alla de där sömnlösa nätterna, alla promenader, alla kramar.

Att konstant längta, önska, drömma, tänka. Man älskar honom mer än man nästan älskar sig själv och ens värld kretsar omkring hur bra man kan ha det tillsammans. Vad man ska göra i helgen. Vad man ska undvika att prata om för att inte bråka med varandra.

Man inser att man nog faktiskt skulle kunna vara med honom resten av ens liv, trots att han avskyr häflten av ens musiksmak, inte tycker om samma mat som en eller umgås i andra sorters kretsar än en själv. Man vill bara vara med honom, för lyckan han kan bringa en kan ingen annan göra. Så man fortsätter älska varandra tills man är rynkig och grå. Inte ens då är kärleken svalnad.

Sedan, som ett hårt slag i ansiktet. Man förlorar allt, sig själv, honom, absolut allting. Man tror aldrig att man kommer att sluta gråta. Man vill aldrig resa sig upp igen, man vill inte se morgondagen för det bästa man hade har försvunnit. Ens hjärta är förtvivlat. Kommer det någonsin sluta göra ont?

Så hon svor på att aldrig älska igen. Att ingå i en pakt med sitt hjärta, om att aldrig utsätta sig själv för en atombomb som sprängs i bröstkorgen när det tar slut.

Ändå, varje gång hon går ut, söker hon febril ögonkontakt med omgivningen, säger mer ögonen ÄLSKA MIG, SE MIG, flätar sina fingrar med varandra, drömmer, blundar på tåget och önskar att någon hon älskar sitter bredvid henne. Det knyter sig i magen av saknad.

Att komma hem till ingen, att sova med sig själv. Att trösta sig själv istället för någon som pussar bort ens tårar. Att laga mat till en person istället för två.
Sinom tid kommer det tänker hon. Det kommer, många fiskar eller vad de säger.

Så hon vaknar upp med solen i ögonen, ler. Sätter sig upp i sängen, ler lite extra och tänker, idag kanske jag hittar honom, ja, kanske idag är det min tur igen.