20.10.10

ur en tonårsflickas tankar

Vi sitter vid ditt köksfönster och pratar om varma saker medan det iskalla regnet smattrar mot rutan och den gråa himlen ligger tung över vår stad.
Vi dricker gott te med fruktig smak och jag sneglar på dig när du inte ser, du är så vacker, så vacker. Jag vill hata dig men det går inte för jag älskar dig för mycket.
Du ställer dig upp och ska bre en skorpa till mig.
Du pratar om hur roligt det kommer bli ikväll, hur du längtar efter att få dansa till finaste indiemusiken och få dansa med alla andra indieälskare där inne. Hur kul det ska bli att få se mig med min finaste finaste älskare med vackra ögonfransar och pianohänder.
Jag kan inte låta bli att le stort när jag tänker på det. Jag längtar redan så mycket efter honom, redan nu, vid det här slitna köksbordet som jag så hemskt mycket tycker om att sitta vid.

Vi står framför spegeln och målar ögonlocken med tunna svarta streck. Alltid röda läppar, ikväll det rödaste jag har. Jag drar upp dragkedjan på min bästa finaste favoritklänning och drar mina händer ner för min mage långsamt. Jag ser inte tjock ut i den här klänningen. Han kommer inte att se fettet under. Nu ler jag.

Du sitter mittemot mig på bussen som skumpar obehagligt och vi skrattar. Vi har fått i oss billigt gott vin och är glada. Jag är varm. Vinet gör mig varm.
Hans blick får mig att längta till honom. Den där blicken.
Vi har bara 17 minuter mellan oss nu. Jag vet att du står och väntar på mig, för du är redan där. Du står där med vin i handen som jag ska få smaka på. Jag längtar, åh. Jag längtar.

När vi hoppat av bussen går du bakom mig och kivas med mig. Du puttar på mig lite och viskar, kom igen, kom igen, spring till honom! SPRING!
Jag fnissar och säger nej, inte vill jag verka desperat heller!

Vi går in i det stora rummet som känns litet av mängden av människor som dansar till musiken. Var jag än tittar ser jag glas som har skumpande innehåll av hur mycket alla dansar och jag blir så sugen på rosé.
Jag letar efter honom med blicken. Vill hitta honom, vill krama honom, smaka på hans läppar, skratta i takt med honom.
Jag går in i rummet, du har redan gått och börjat dansa med någon och du skriker med musiken.

Jag letar och letar och jag hittar inte dig någonstans. Börjar bli otålig. Vill se honom så mycket att jag känner tårarna bränna där bak någonstans. Jag vill gå hem. Jag vill inte vara här. Inte utan honom.

När jag står längst inne i ena hörnet och kollar på mobilen när nästa buss går märker jag hur jag plötsligt skriker av chock för att någon lyfter upp mig och snurrar med mig. Jag vänder mig om och det är inte han. Det är någon annan. Det är en annan jävla fucking idiot som trodde att jag var någon annan. Som att det fanns en till jävel här inne med likadant hår som jag, med en likadan klänning som jag eller med lika stora vader som mina. Jag hatar alla idioter här inne. Jag hatar dig, hatar honom, hatar varenda jävla full ungdom här inne. Jag hatar mig själv för att jag trodde att han faktiskt ville ha mig.

Jag springer förbi de tre tjejerna i toakön och gråter över handfatet. Jag försöker att utan förstöra sminket torka bort de salta vattenstrålar som rinner ner för mitt ansikte.
Jag hatar den här kvällen. Smsar dig och säger att jag nog går hem nu.

Jag tar min jacka och går ut och går mot bussplatsen. Tar upp en spik och spikar den i kistan. Blir yr och bryr mig inte. Börjar lukta och bryr mig inte. Jag smsar honom till slut, trots att mina fingrar är så kalla att jag knappt kan känna tangenterna mot fingertopparna. Jag skriver att jag har letat och letat efter dig men jag hittar inte dig så nu står jag vid bussplatsen och åker nog hem istället.

När jag lägger ner telefonen så ringer den. Det står hans namn på skärmen och jag svarar med gråten i rösten. Han låter andfådd och skriker HOPPA INTE PÅ BUSSEN.
Jag säger att jag letade men jag hittade inte dig och jag är ledsen.
Och hans röst kom bara närmare och närmare mig och när han till slut kommit fram till mig kramar han mig hårt hårt hårt och säger förlåt, förlåt, men jag var i andra rummet och försökte få min kompis att sluta spy. Han halsade en halv vodkaflaska på några sekunder och han började spy våldsamt. Förlåt.

Jag gråter lite och han pussar bort den varma tåren som rinner ner. Varför gråter du frågar han oroligt. För att jag tycker om dig så hemskt mycket viskar jag fram.
Han håller mina händer hårt och ser mig in i ögonen. Han släpper inte mig med blicken.
Sedan närmar han sitt ansikte mot mitt och viskar, får jag kalla dig min?

Jag ler och bryr mig inte ens om att jag nog får stora kinder när jag ler så stort. Jag bryr mig inte om han ser min mage, jag bryr mig inte om min mascara ligger på mina kinder.
Jag smakar på hans läppar som är så varma så varma.

Sedan viskar jag att såklart får du det, om jag får kalla dig för min. Vi är varandras.
Han kysser mig. Sedan håller han om mig hårt innan vi går mot festen och skriker till Håkan Hellströms Kom igen Lena och dansar så höfterna gör ont och till slut somnar i varandras famnar på hans 90-säng.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar