allt allt allt surrar runt runt runt

Jag ligger och gråter i min säng och känner hur varma tårar rinner ner för mina kinder. Ibland når några min läpp och jag känner sältan av dem när jag spänner läpparna. Jag ligger och kramar om mig själv och gråter, hulkar, vill skrika rakt ut.
Jag skrämmer nästan mig själv. Jag vill aldrig tänka på dig igen men så klart är du det enda som finns i mitt huvud just nu. Vad som hände är sådant man lovar varandra aldrig ska hända. Jag känner mig krossad, förolämpad, utnyttjad men mest av allt sårad.
Jag förstår inte hur du kunde, efter allt vi haft tillsammans, göra så. Hur du kunde förstöra mig såhär.

Så jag ligger på sängen och håller hårt i täcket om min darrande kropp, och jag önskar att jag aldrig aldrig aldrig träffat dig, aldrig spenderat år av mitt liv med dig, eller att jag någonsin överhuvudtaget valde att lita på dig och ge dig det mest värdefulla jag äger.

Mitt hjärta.

Så hejdå. Adjö till vad vi haft, vad vi aldrig kommer att ha igen. Till känslorna som brann inuti oss. Eller mig iallafall. Hejdå, hejdå till dig, till mig och till oss. Till vad som var Vi.