den mest tysta kyssen

Till: charlie.l@gmail.com
Kopia:
Ämne: den mest tysta kyssen

----

Nu vill jag berätta för dig:

Hur jag känner för dig:
Jag tänker på dig mest jämt. Ibland så det nästan kliar i huden. Du finns i mitt hjärta hela tiden.
Om jag hade vetat att du skulle vara den jag tänker på 24 timmar om dygnet hade jag uppskattat tiden med dig mer. Det var som om tiden gick fortare med dig, mina val gick inte att kontrollera. Du förtrollade mitt sätt att se världen redan från vår första träff. Du gav mig en blandskiva en gång. Det stod inget på den förutom "Du. Bara du." Inga artister, inga låttitlar, bara det. Jag satte in den i datorn så fort jag kom hem. Dina kyssar kändes i hela kroppen av varje låt som satte igång, jag lovar att jag kunde känna dina händer mot mina kinder samtidigt. Din doft.

Mitt finaste ögonblick då jag vet att du förstår mig till hundra procent:
En gång när jag var en gråtmås och du var på kramhumör (ser du? till och med våra humör matchar.) låg vi i din säng hela dagen och hade öronen mot varandras bröstkorgar i omgångar och lyssnade på våra hjärtan leva. Jag grät din tröja blöt så att du fick byta ibland och du överöste mig med de varmaste mest kärleksfulla kramarna någon någonsin gett mig. Och ibland, när jag låg med ansiktet tätt mot din kalla vägg och med mina ryggkotor mot din bröstkorg höll du ändå om mig. Vi låg så nära nära att vi nästan inte tog någon plats i sängen alls. Så fin är du. Du bryr dig inte om jag drar mig undan från din famn, du läser mig så bra ändå att du vet. Du vet att jag ändå vill ha dig där. Nära mitt sargade hjärta.

När det är som mest hjärtskärande:
Ibland tror du att du har förlorat mig för alltid så du gråter mot mina nyckelben och jag drar undan ditt krulliga hår från mitt ansikte och pussar dig på den kala huden bakom öronen och jag viskar att "nej så är det inte, jag lovar att det inte är så men jag är så dum som håller tyst för mycket och inte berättar för dig hur jävla hårt mitt hjärta slår för dig. på grund av dig" och då gråter du mer och jag håller dina händer.

Det dummaste onödiga jag gjort mot dig:
Jag råkade sparka dig med mina dr. Martens en gång. De har stålhätta så du fick ett stort blålila märke på ditt smalben och jag skämdes så jag höll på att gå under. Varje gång jag såg det när vi låg nakna i din säng kröp jag ner och pussade försiktigt på det och viskade förlåt fyra miljoner gånger. Och du fnissade till så fint som du alltid gör och sa "äsch, nu gör det inget, gör inte det igen bara, det gjorde så ont" och jag skämdes ännu mer. Sedan drog du alltid upp mig till dig igen och kysste min hjässa och andades i mitt hår.

Hur jag föll för dig:
När vi träffades var vi bland många vänner och massa ljud och musik och skrik och skratt. Vi kände inte varandra, vi hade ingen aning om varandras namn, det enda jag visste med full säkerhet var att din skjorta som var knäppt hela vägen upp och dina dr. Martens och dina svarta jeans var något jag aldrig skulle kunna sluta tänka på. Och jag hade min prickiga klänning och docs och då söndriga strumpbyxor (jag har till idag inte bemästrat tekniken att hålla ett par strumpbyxor hela en hel kväll) och jag föll så hårt för dig, på den sekunden. Med din långa krulliga lugg som låg lite över ditt ansikte och dina stora gröna ögon som utstrålade sådan värme. Dina pianofingrar. Och vi såg på varandra så himla länge ibland och du log så fint. När du såg mig plocka fram en cigarett kom du till slut fram till mig och sa "får jag röka med dig?" och jag nickade och log så blygt men med hela hela mitt hjärta.
Vi satt bakom mina vänner och du gav mig den mest tysta kyssen jag någonsin fått. Du hade så mjuka läppar. Så himla mjuka läppar.

Hur det känns exakt precis just nu:
Jag sitter och ryser medan jag skriver det här. Jag vill ha dig här, nu nu nu nu. Inte en sekund till, kom hit. Nu. Kom hit nu. Jag vet att jag sagt så dumma saker till dig när jag varit arg. Jag vet att jag är så dålig på att säga hur mycket jag älskar dig. Jag vet att jag är skev, lite konstig och fumlar för det mesta. Men jag älskar dig, med hela mitt hjärta och om jag förstått dina ord du sagt mig, känner du likadant. Så snälla kom hit, krama om mig och låt mig vara en gråtmås mot din bröstkorg igen, låt mig få råka sparka dina smalben igen när vi dansar och låt mig få baka kakor till dig igen. Låt mig få viska hur mycket jag älskar dig efter att du älskat med mig.


För jag gör ju det. Älskar dig. Som jag aldrig trodde att jag skulle göra eller vilja.
Förlåt för igår. Jag är så jävla ledsen (som du nog förstått efter mina femtio sms och tre hundra samtal).  Så kom hit. Nu. Jag har dina favoritkakor hemma.