9.6.09

höjdskräck

Tomas DiLeva hälsar att man kan ge en gåva för att rädda mammor i Afrika, på Spotify.
Efter det börjar What if med Coldplay spela. Nostalgin flödar inuti mig. Innan Coldplay spelade jag Laleh, särskilt en låt. Hide away. Där flödade nostalgin - om möjligt - ännu mer.

Den här dagen har gått upp, ner, upp och sedan ner igen. Nu vet jag inte var jag står. Jag kände mig så fruktansvärt ensam senare mot kvällen att det kändes som att jag var den enda kvar på jorden. Ville hem, ville till någon som kunde krama mig lite. Påpeka att jag faktiskt har någon.
Nu vet jag ju det, det har jag ju gjort hela tiden. Men ibland suddas det ut för stunden och det är svårt att fokusera på verkligheten. Den riktiga världen som man faktiskt lever i.
För den finns ju här, hela tiden, varje sekund av mitt liv. Det är bara för mycket för att ta in samtidigt egentligen, därför kan man bli lite förvirrad.

Maria Taylor är väldigt fin. Hon har en mild röst och ett vackert gitarrspel i bakgrunden. Jag kan slappna av. Ta det lugnt. Jag kan för första gången idag andas. Clean getaway. Den är finast.

Idag har inte alls känts som den nionde juni. Snarare den nionde september, going on höst.
Ingenting har påmint om sommaren idag. Regnet har vräkt ner i bibliska mängder och jag har gjort det som jag i princip alltid gjort. Frusit.

Nåväl. Jag saknar Sofie. (hej!) Längtar tills jag får träffa henne igen.


Saknar även Kristina. Och 00TAL och huvudstaden. Hoppas på mer praktik där. Finast var det.

Adjö.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar