Farväl

Det tär så i en. Att älska alltså. Du har varit luften jag andats och lusten för livet att leva. Jag har tänkt på dig när hjärnan behövt ro och känt på dig när kroppen suktat efter mer närhet.
Mitt första farväl är till de blå ögonen som lyst starkare än solen och sett på mig med lika mycket värme, till fräknarna som täcker dina läppar, din nacke och resten av alla vackra delar av din kropp. När du med en viskande röst berättat att livet är vackert med mig vid din sida. Även det är nu ett farväl. När livet brottats med mig och tårarna inte upphört, när du hållit om mig  med ett varmt leende och sagt att det kommer ju bli bra. Ett farväl till dig är för alla gånger du gått på kända och okända gator med mig och diskuterat livet och allt utanför det. När du avslöjat hemligheter till mig och varje gång du brottat ner mig och sedan kysst mig hårt i nacken.
Ett andra farväl är till alla gånger du bråkat med mig om onödiga saker och fått mig att må fruktansvärt dåligt över att jag inte kan leva upp till dina omänskliga förväntningar. För varje gång du förminskat mig genom att påpeka saker för mig jag redan vet eller kasta mina intressen i ansiktet på mig och kallat dem hjärndöda. Även det är mitt farväl till dig. Varje gång jag delat hemliga tankar och du skrattat, varje gång jag inte fått gensvar på saker som är viktiga för mig. Varje gång jag uttryckt min kärlek och fått tystnad tillbaka. Allt det är ett enkelt farväl nu.
Mitt tredje farväl är för alla resor vi gjort ihop, på ensliga vägar i skogen eller där man blickar ut över Alvaret och du kysst mig när jag blundat i solens strålar som värmt mig. För alla ord som uttryckts i en stuga som heter Anna. Det är ett farväl nu. För båtturerna vi gjort till öar ingen någonsin besöker förutom vi. För hemligheterna vi skapat där. Farväl farväl. Till promenaderna vi tagit på platser som ingen karta känner till eller till fisken som dog när du fiskade upp den och jag började gråta. Tänk att vi dödade den. Farväl till den också. Farväl till låtarna vi dansat till på våra ensamma fester och till alla vinglas vi skålat tillsammans. Till alla tillställningar vi delat.
Mitt sista farväl är till klumpen i magen som växte sig så stor att jag inte kunde andas längre. Till de ord som yttrades i total agoni. Ett farväl till mitt hela hjärta som gick i bitar och till alla tårar som blandades in i tyger av olika slag. Till de kramar som aldrig ville släppa taget och till lugnet i stormen som ändå till slut infunnit sig. Mitt sista farväl är riktat till vårt förhållande som inte finns längre men som har funnits och som har känts på alla sätt och som gjort ont och som gjort gott och som gjort mig till mig och dig till dig. För alla äventyr vi aldrig upplevde och för alla upplevelser vi kommer missa.