Hans händer rör sig över min kropp, som om det vore det mest naturliga.
Jag är tyst, mitt huvud imploderar av tankar och mitt hjärta slår sig hårt inuti revbensfängelset.
Men utåt är det tyst och det enda man hör är hans tunga andetag och avlägset fågelkvitter som påminner oss om att älska i solen som värmer vår kalla hud.
Han ser mig i ögonen med den där fasta och lugna blicken och mimar J-A-G-Ä-L-S-K-A-R-D-I-G.
Jag förstår inte sådana ord, förstår inte ditt beteende. Blundar och gömmer mig i fantasier av det jag byggt upp för att överleva.
Jag älskar dig. Jag älskar dig jag älskar att mitt hjärta stannar och slår dubbelt igen. För dig av dig åt dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar