En bekantskap

Som om tiden stått still
Ingenting förändrats, förutom våra åldrar
(och kanske även vi)
Vi pratar, diskuterar, analyserar
klagar lite.
Vi dricker te, kopp efter kopp
talar om förbigångna tider
som aldrig någonsin kommer tillbaka

Kanske önskar jag att
för alltid stanna (just precis här)
Kanske önskar jag att
för alltid hållas hårt (i dina händer)

En vilsen själ förenats med en annan
Vi, vänner som ämnats för varandra
Vi ser på varandra med stora trötta ögon
Du med ljusa, jag med mörka

Jag omfamnar dig, släpper inte taget
Vägrar vägrar släppa taget

Du viskar VET DU
och sedan säger du starka ord

Och mitt hjärta stannar, slår igen
nu dubbelt så hårt och jag svarar dig
och nu tvingar jag mina ögon torra

Nu börjar jag bli hel igen.
Just precis nu.