Bella i photobooth 09-10

Nov 09

Dec 09

Jan 10

Feb 10

Mar 10

Apr 10

Maj 10

Juni 10

Jul 10

Sep 10

Okt 10

Nov 10

Dec 10

allright...

...that's it! I'm getting a pug. <3

a heart

http://letterstocrushes.com/letter/54705

Gråter lite och vill ju detsamma.
Och sörjer. Sörjer.

skevt

Mitt liv är så en virvel just nu, ingen början, inget slut. allt är skevt, inget rakt.
Sällskapssjuk just nu så häng med mig.
Ledsen och ibland lite glad och ibland tvärtom, men försök stå ut med mig.
Igår åt jag massor av godis för att plåstra om mitt såriga inre. Det smakade surt om mina läppar flera timmar efteråt men det var egentligen bara positivt.

Och jag lyssnar på Kate Nash och undrar varför livet är så himla komplicerat.

This is England '86

Dör dör dör dör dör dör dör så bra det är. Grät och skrattade och darrade och dog lite i hjärtat. Kommer titta om och om på det. Jag vet det. Jag vill försvinna in i deras värld.
(sista bilden är från filmen, inte från serien)

magiskt

inget märkvärdigt egentligen

Jag står utanför och håller en nytänd i handen.
Iskylan hänger i luften och tar sig in under mina kläder och får mig att rysa
om och om igen

tar ett bloss och andas ut
en vana är vad det blivit nu och
det gör nog ingenting

människor går förbi mig i tjocka ytterkläder och jag är noga
med att se dem in i ögonen
varenda en

mitt huvud värker lite av kicken jag får men jag väljer att tänka bort det
och tänker på mannen där inne med kaffekoppen och
den skarpa blicken

han sitter där, längst ut i rummet
och jag längst in och ändå
ändå fångade han min uppmärksamhet

jag tittar på glöden och önskar att
den fanns inuti mig
värmde mig från inuti och fanns där
hela tiden

min likgiltighet till ansvar är stark just nu
och jag ler, bara ler
ser ingen poäng med att gråta över den mer

ser in i fönstret jag står vid och ser en av ägarna stå där inne i värmen
han ser lugn och glad ut och jag tänker
att jag måste hälsa på honom när jag går in igen

han känner igen mig vid det här laget
och jag är nästan säker på att han kommer att uppskatta mitt hej

inne vid min plats väntar Thorvalls ord och min fika som inte är så varm längre

jag känner hur bra ensamheten är
just nu

glad över att jag är vem jag är
och att jag finns här
just nu

glöden brinner på det sista som är kvar
jag slänger den i snön och går in, säger hej
och går tillbaka till Thorvall



- - -


Jag dricker kaffe hela tiden
för att slippa känna hungern skrika
från mitt inre

Jag vet, jag vet att jag egentligen
bara skadar mig

det ger mig mer smärta än nöje
men jag vägrar

vägrar sluta för något så dumt
så dumt som att äta

Jo jag äter
ibland

när smärtan är för påtaglig att jag ligger i fosterställning och gråter
kvider

men annars
annars vägrar jag få i mig den där pestframkallande jävla skiten
som ger mig ångest så stark att jag vill skrika sönder
mina fragila lungor

Så därför, därför dricker jag kaffe
för att dämpa ångesten
hungerångesten
som finns där inne

- - -


Vi sitter i samma rum och byter blickar ibland

Han har mörkblont hår och ljusa ögon

Hans läppar ser mjuka ut och ibland
spänner han dem när han dyker ner i sin bok igen

Han har en fantastiskt vacker hals
med ett tydligt adamsäpple och vackra skuggor

Med hans kläder passar han inte in här
men hans utstrålning säger annat

Jag får lust att prata med honom
se in i hans ögon och le
byta oviktiga ord med viktiga kroppsrörelser

Till slut reser han sig upp och ger sig iväg
Han nacke är magisk och jag vill sträcka mig efter honom

Jag kan inte låta bli att sätta mig på
vad som precis var hans plats
och andas in det sista av vad som finns kvar

så klockren

åh dregglar över allt

Dr Martens, Fjällräven Kånken, Topshop klänning, H&M jacka + strumpbyxor

jag antar det finns nå'n du skulle ringa, om jag inte fanns

Lars Winnerbäck är mannen. Han har funnits där med mig när jag gråtit sönder mig och när jag legat i min säng med bitarna av mitt krossade hjärta i händerna.
Han har varit där när jag har haft på mig tygskor och en blommig klänning och kisat mot solen. Då mitt leende inte gått att ta bort från min mun och då jag älskat varenda sekund och varje lilla stund som jag lever genom. Han har funnits där, aldrig klagat.

Alltid där med sin helande röst, med sina mjuka ord mot en hård värld och med sin absoluta sanning om hur det egentligen känns. Hur livet, kärlek och saknad verkligen känns.
Jag älskar Lars. Jag älskar honom. Kommer aldrig sluta lyssna på honom.

Ett liv. Många tankar

En sak som konstant skrämmer mig är att jag hela tiden tar mitt liv för givet. Inte för att jag vill det utan för att jag lärt mig det. Sedan barnsben lär man sig att det inte gör så mycket om du inte gör något idag, det finns ju alltid imorgon.
Men man vet ju inte det, man bara tänker att det blir så för att man är van vid att solen går upp än en gång och att man lever den dagen också.

Jag försöker att inte tänka så. Det är jättesvårt men jag vet att det är värt mödan. För jag vill aldrig förvänta mig att leva tills jag fyller 100 år, antagligen lär jag inte göra det heller, men. Jag kanske dör imorgon, och därför vill jag ha gjort något av idag, igår och förra veckan. Så att jag vet att jag levt hela tiden jag har haft möjligheten att göra det.
Jag vill umgås med människor jag mår bra av, folk som får mig att skratta och som ser livet som jag gör. Det känns ologiskt att leva ett kort liv och leva runt människor man inte mår bra av. För mig iallafall.

Jag vet ungefär vad jag vill ha av mitt liv. Försöker nu att göra steg för steg för att uppnå allt jag vill. Man får inget i livet gratis. That's for sure.